jenoow.blogg.se

This is me 💎

Min nya blogg!

Kategori: Min historia 💎

Hej!

 
Mitt namn är Jenan. Jag är 26 år gammal och har två barn. Jag bestämde mig för att starta en ny blogg och påbörjar min resa här idag. Jag har tidigare haft en blogg som jag tog bort av olika anledningar. Den här bloggen handlar om mig och mitt liv. 
Jag tänkte börja med att berätta lite om mig själv. 
 
Jag är en helt vanlig tjej från Malmö. När jag var yngre så ville jag gifta mig så fort som möjligt. Det var allt jag ville (av olika anledningar). Så klart så inser jag nu hur dumt det var att tänka så. Man ska bygga upp sitt liv när man är ung. Inte kasta sig in i saker man inte är redo för. Men i mitt fall så hade jag tur, om man kan kalla det för tur. Jag träffa min man som är mitt livs kärlek när jag var 17 år gammal. Han var bara 16 år gammal. Efter ett par månader blev vi tillsammans. Ett år senare var vi förlovade och ytterligare ett år senare var vi gifta. Jag var 19 år då och min man var 18. Vi var verkligen unga. Historien om hur vi träffades kan jag ta senare. 
 
Vi kämpa för att kunna leva tillsammans. Vuxen livet är inte lätt. Där är hyra som ska betalas, el, mat och andra räkningar. Min man har jobbat nästan hela sitt liv så han var rätt så van vid arbetslivet. Men jag som nästan aldrig jobbat i hela mitt liv, fick en total omställning. (Bortsett från praktik och ett sommarjobb på mammas jobb). Jag studerade till tandtekniker i Köpenhamn när jag var nygift. Sen blev jag gravid och hoppa av skolan helt. Tanken var att jag skulle ta paus men i slutändan hoppa jag av. Främst för att jag inte ville gå tillbaka men även för att det är brist på jobb inom yrket. Jag blev till och med antagen i Malmö högskola för att fortsätta utbildningen där, men tacka nej. Det kändes som om jag låg back för mycket och jag ville inte läsa i 4 år för att sen inte kunna hitta jobb. Samtidigt blev jag antagen till lärarutbildningen på Malmö högskola, det tacka jag ja till. Under tiden jag var arbetslös efter mamma ledigheten så passa jag på att ta körkortet och läsa några kurser på komvux. Så året gick inte förlorat helt och hållet. 
Jag började studera till lärare och jag älska själva utbildningen. Det enda som inte kändes rätt var praktiken. Jag har aldrig vetat vad jag vill bli när jag blir stor, vad min passion är eller vad jag är bra på så jag har provat mig fram. 
Hur som helst så blev jag gravid igen. Jag läste 1,5 år till lärare. Kom tillbaka till skolan veckan efter jag hade fött för att göra klart mina examinationer och sen var det jul lov. 
Men jag hoppa av den utbildningen också. Varför? Jo för att plötsligt fick jag panik av barn. Jag mådde så dåligt! Jag höll mig borta från situationer där jag var tvungen att vara nära barn. 
Jag försökte hitta jobb, utbildning vad som helst! Men kunde inte hitta något. Min dotter började gå på förskola och jag fortsatte leta efter jobb. Blev mer och mer desperat för var dag. Jag lyckades få ett korttidsjobb men sen var det över. 
Nu är min dotter 2 år gammal och jag har äntligen fått ett jobb! Men jag jobbar med det jag absolut inte ville jobba med..jo barn! 
Men jag trivs på förskolan jag jobbar på. Jag är vikarie på deltid (snart 75%). Dem tycker om mig på arbetsplatsen. Min "barnfobi" är inte helt borta än men jag har klarat mig rätt så bra hittills. 
Jag jobbar i Lund vilket gör det lite svårare men det är okej så länge jag har en bil. 
 
Genom denna långa vägen har jag insett att administration är yrket för mig. Det är vad jag är bra på! Men tyvärr för svårt att hitta jobb inom. Jag har också kommit på vad jag har för "talang". Det är att baka tårtor, cupcakes och cakepops. Så jag starta en Facebook sida och instagram där jag lägger upp mina bakverk och tar beställningar då och då. Jag gjorde till och med en egen hemsida för mina bakverk. Mest för skojs skull. 
 
Trots alla hinder i min väg så har jag inte gett upp hoppet. Jag är fortfarande förvirrad över vissa saker i mitt liv men hoppas att allt faller på plats snart. Det känns inte riktigt som jag börjat leva än. Det känns som att där är så mycket att reda ut först. Ekonomin är en av dem största problemen. 
 
Något jag inte nämnt är att min son (mitt äldsta barn) är funktionshindrad. Vi spendera väldigt mycket tid på sjukhuset när han var nyfödd och än idag är det mycket som väntar oss. Det är en kamp som aldrig kommer ta slut. Hur svårt det än är för oss föräldrar så är det svårare för honom som behöver leva med detta i hela sitt liv. Detta är en helt annan historia som jag berättar senare. 
 
När det gäller mig och hur jag är som person så vill jag att ni som läser ska lära känna mig med tiden, genom mina inlägg.
 
 
This is me! ☺
 
Kommentera inlägget här: